sjunker ibland människor; fast man trodde att dom nått botten så kunde dom ändå gräva sig Lite längre ner,, ner i sanden, skiten och Botten.
men nu orkar jag inte längre bry mig; gång efter gång har man blivit så besviken för att man tänker att det kan ju inte bli sämre. men när det sen blir det så blir man så besviken; på henne för att hon gräver sig allt längre ner i botten men även på sig själv eftersom man någon stans trodde på henne eller för att man hade byggt upp något sorts av hopp.
men den lilla gnutta hopp är nu bortblåst.
något som däremot är mer uppiggande är att jag och therese har kommit Långt på uppsatsen. man ska väl inte säga att vi är färdiga för man kan väl alltid göra mer men resultatdisksusionen Borde vara färdig åt minstonde så att handledaren blir nöjd på fredag.
i morgon är det då dags för samverkans dag; vet inte riktigt vad jag ska tycka O tänka om den.. får rapportera om den imorgon.
nu, Nu är det dags för kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar