tomrummet

som uppstår efter att tävlingen är avverkad och löparprogrammet slut har infunnit sig, och jag saknar lite motivationen till att springa men hoppas att det ger med sig.. ska försöka få in några tävlingar för att höja motivationen och sen dröjer det inte så länge, närmare bestämt fem veckor bara, innan programmet drar igång igen inför Malmö halvmaraton.

här hemma har det mest varit sjukstuga sedan vi kom hem (svårt att känna för löpning med sjuka barn); först hade Liam ett dygn med feber och fick bland annat kurera sig hos mormor ett par timmar under eftermiddagen så både F och jag kunde jobba. natten till igår tog Lucas över staffet-feber-pinnen, idag var det trots allt bättre efter nästan ett dygns sömn, vila och mys i famnen. inte så passande då jag hade möte på jobb men han klarade av att hålla sig någorlunda lugn den stunden och sen somnade han i vagnen så jag kunde jobbat lite till.

väl på förskolan för att hämta storebror fick vi höra att han vunnit första pris under dagens utflykt; skitigaste (och gladaste?) unge.. kan väl inte riktigt påstå att jag blev förvånad.

lika imponerad

som jag var över barnen igår är jag idag över mig själv.

det är alltid roligt med personbästa men går ju inte att åstadkomma varje gång..

planen var att springa med farthållarna 1:49.00 i sju kilometrar för att få in en bra takt och sedan öka upp till 5-minuters tempo och landa på en sluttid runt 1:45:00. ett extra plus om jag slipper ligga och kräkas av utmattning efteråt!!

som vanligt är det trångt dom första kilometrarna och ger en ojämn löpning oftast i ett för högt tempo, och någonstans runt 2-3kilometer blev jag av med farthållarna.. lyckades hitta egna farthållare som höll uppe tempot utan att stressa förbi en massa i rasande fart.

vid varvning (12km) fyllde min hejarklack energidepåerna och vetskapen om att andra varvet var drygt FYRA kilometer kortare gjorde sitt. vid 16km konstaterade jag glatt "sista fem", för att en kilometer senare gå in i en svacka och inte hitta någon bra rygg att följa. efter 1,5kilometer i ingenmansland susade hon äntligen förbi och jag hakade på. den känslan när fötterna accelrerar, benen får upp farten igen, hjärtat pumpar på och blicken fastnaglad i ryggen; obeskrivlig!!

fick släppa efter drygt 500meter men hade då fått upp farten, hoppet och energin som jag levde på dom sista två kilometrarna. high-five'ade med äldsta sonen och persade med 1min37sekunder.

kan konstatera att jag är i ganska bra form, imponeras av mitt nya PB på 1:43:16 och börja drömma om sub1:40..

överraskad

av hur duktiga mina barn ibland kan vara; tågresan på 4h upp till Stockholm gick över förväntan, att sitta i vagn till hotellet och sedan ut till tävlingsområdet för att hämta startlapparna var inte heller några problem.

som belöning fick dom leka av sig på humlegårdens parklek; som inte bara lämpligt nog låg mittemot hotellet utan även hade gungor OCH innebandyklubbor❤️

avrastade så fortlöp besöket på T.G.I Friday (Östermalm) väldigt smidigt, där dessutom maten var god och servicen av toppklass.

imorgon antar jag att det är morfars hand storebror håller mest men gamlemorfar har idag varit en bra stand-in, och det har inte direkt gått någon nöd på någon av dom!!

man väljer

inte sina föräldrar men jag är otroligt glad och tacksam över mina; utan sura minner får man smsa mitt i natt eller ringa så tidigt på morgonen att dom väcks.. och självklart passar dom lillebror när pappa och storebror ligger i maginfluensa medan mamman måste jobba❤️

skulle nog dock vilja påstå att jag är den som mår sämst; förvärrande min nedåtgående spiral med sömnbrist, litet matintag och psykologiskt illamående, sakta räknandes timmarna tills inkubationstiden har gått ut livrädd för att börja kräkas.

inte bara

en välorganiserad konferens med mestadels bra föreläsningar utan även träning.

i onsdags var tanken att köra intervallerna mellan sista föreläsningen och samkväm på kvällen, men då lilla gymmet på gothia var proppfullt fick jag prova igen efter maten. springa 5x800meters kl.22.00 i 4-minuters tempo fungerar också, dessutom väntade ju sovmorgon till kl.07.45 dagen efter!!

igår blev det endast 30minuters rask promenad men imorse började dagen med 8,5km löpning följt av styrkelåtarna på 15minuter.

nu sitter jag på tåget hem, helt slut i huvudet med stor längtan efter familjen.

har förmånen

att få följa med på patientsäkerhetskonferens. på gott och ont ligger den i Göteborg; har tänkt avverka veckans resterande två löppass (därav består väskans innehåll till hälften av träningskläder), hotellfrukost, läsa en bra bok på kvällarna. 

däremot kommer det ju kännas att åka hemifrån kl.06.00 imorgon och så klart att vara borta ifrån familjen så länge.. fast att jag och killarna varit tillsammans hela dagen, njutit av varandras sällskap utomhus ❤️

fortfarande

inte riktigt van vid att vara ledig en hel helg, trots att det är andra i rad.. men så blir det väl efter 5 jobbhelger på rad!!

har dock inte haft några svårigheter att sysselsätta mig med härliga saker;

förra inläggets härliga A.W,

igår hade vi konsultbesök med fotografen StudioMix (http://fb.me/msg/StudioMix.Foto.Makeup) där det inte bara gjordes en tidsplan för bröllopsdagen men även test av sminkning och håruppsättning för att sen ta lite foto. inte bara var Boel & Jörgen proffesionella och super trevliga; jag är förälskad i resultatet!!

idag fick jag till en löprunda, barnen inspirerades och försökte hjälpa till på efterföljande styrkedel sedan kom mormor & morfar på lunch. Liam fick visat sin och pappas nya leksak innan det blev en eftermiddag utomhus❤️

jag uppskattar

mina kollegor så otroligt mycket; det är tack vare dom som jag (nästan alltid) går med ett leende på läpparna och känner mig stolt över det arbete vi tillsammans utför.

därför är det extra roligt att få umgås med dom utanför sjukhuset, vilket vi gjort ikväll på en härlig after work.

roligt är det ju också att med lite omsorg välja kläder och försöka göra sig extra fin!!

när kroppen

känns så där sjukt snabb, stark och smal men det inte alls syns på foto?! 

det spelar ju och andra sidan ingen roll för det viktigaste är ju hur det känns (och vad klockan stannar på :P), och just nu känns det underbart. kanske är det endorfinerna som pratar, eller inte, men för första gången på vad som känns som evigheter gjordes inte mindre än två intervaller under 4min-tempo i fredags och dagens "långpass" snittade jag 5.02-tempo!! inte nog med det benen trummade mer eller mindre på av sig själv och när jag var hemma igen efter endast 12kilometer kändes det som att vi hade kunnat fortsätta ett par kilometer till.. men så visste jag att mästarnas mästare och äppelpaj väntade så det får bli en annan gång.

livet blir

lite enklare och mycket skönare med sol; mamman tycker det är mycket skönare att vara utomhus, barnen njuter av att få springa rundor och röra på sig.

och mycket hinner man med under 5,5 timme utomhus; upptäcka ny lekplats, utomhuslunch, Liam fick lekt lite med kompisarna på förskolan när jag var på utvecklingssamtal och även en sväng till Karslund där vi fick grävt på lite olika platser.

frisk luft har bra inverkan på sömnen, hoppas den varar hela natten för dom små.. och ett under att jag inte somnat ännu!!