det är alltid roligt med personbästa men går ju inte att åstadkomma varje gång..
planen var att springa med farthållarna 1:49.00 i sju kilometrar för att få in en bra takt och sedan öka upp till 5-minuters tempo och landa på en sluttid runt 1:45:00. ett extra plus om jag slipper ligga och kräkas av utmattning efteråt!!
som vanligt är det trångt dom första kilometrarna och ger en ojämn löpning oftast i ett för högt tempo, och någonstans runt 2-3kilometer blev jag av med farthållarna.. lyckades hitta egna farthållare som höll uppe tempot utan att stressa förbi en massa i rasande fart.
vid varvning (12km) fyllde min hejarklack energidepåerna och vetskapen om att andra varvet var drygt FYRA kilometer kortare gjorde sitt. vid 16km konstaterade jag glatt "sista fem", för att en kilometer senare gå in i en svacka och inte hitta någon bra rygg att följa. efter 1,5kilometer i ingenmansland susade hon äntligen förbi och jag hakade på. den känslan när fötterna accelrerar, benen får upp farten igen, hjärtat pumpar på och blicken fastnaglad i ryggen; obeskrivlig!!
fick släppa efter drygt 500meter men hade då fått upp farten, hoppet och energin som jag levde på dom sista två kilometrarna. high-five'ade med äldsta sonen och persade med 1min37sekunder.
kan konstatera att jag är i ganska bra form, imponeras av mitt nya PB på 1:43:16 och börja drömma om sub1:40..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar