det spelar ju och andra sidan ingen roll för det viktigaste är ju hur det känns (och vad klockan stannar på :P), och just nu känns det underbart. kanske är det endorfinerna som pratar, eller inte, men för första gången på vad som känns som evigheter gjordes inte mindre än två intervaller under 4min-tempo i fredags och dagens "långpass" snittade jag 5.02-tempo!! inte nog med det benen trummade mer eller mindre på av sig själv och när jag var hemma igen efter endast 12kilometer kändes det som att vi hade kunnat fortsätta ett par kilometer till.. men så visste jag att mästarnas mästare och äppelpaj väntade så det får bli en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar