går det hela tiden; känns som jag sitter i en berg- och dalbana och när jag äntligen tror att åkturen är slut kommer ännu en backe eller ett ännu värre stup än det förra. men som tur är så är där lite raksträckor emellanåt, ibland får vagnarna stopp eller stannar av inför nästa varv; och ibland, ibland saktar dom in innan ett stup så man hinner ta ett djupt andetag innan det är dags.
riktigt mycket att göra på jobb nu; tyvärr förstår alla inte hur det är att jobba inom vården.. eller med människor över huvud taget. alla borde egentligen gå en dag på en akutvårdsavdelning som volontär, efter det tror jag ingen hade sagt emot oss när vi gnäller lite.
för det är inte alla som börjar sin dag med att få kaskadkräkningar över hela benet, eller som måste prioritera mellan att gå in och hälsa på anhöriga till en döende patient istället för att köra Direkt upp till op med en annan patient. det är inte heller alla som jobbar över en timme för att man inte hunnit sitta ner, förutom dom ynka 15-20 minuter när man slängde i sig mat, och dokumentera så det får man gör Sen.. sen när nattpersonalen kommer och tar över efter en och man kan försöka koncentrera tankarna till vad man gjort, vad som är viktigt att förmedla, vad morgondagens personal ska tänka på.
och inte nog med det; ny och osäker som man är kan man faktiskt inte släppa jobbet när man väl stämplar ut. eftersom man knappt kommer ihåg vad man gjort när man ska dokumentera så försöker man tänka ut sådant hela vägen hem men även hemma för att man verkligen inte ska mista Något.
något som jag dock inte har missat är Theo, lilla grodan Andersson/Svensson har äntligen kommit.
Välkommen, ta nu hand om mamma & pappa tills jag får tid och tillåtelse att komma och hälsa på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar