rundan i onsdags blev långt ifrån (maraton)lång och hade Lucas & vagnen med för att tempot skulle hållas nere. efter att dom första stegen tagits lite trevande, höll andan, bara väntandes och väntades på att det skulle göra ont. och sen börja göra ont men det kom aldrig. kan detta vara slutet på elände och bakslag? kan jag nu få ha 23 (helt SJUKT att det inte är längre) dagars perfekt uppladdning?!
tanken var en liten runda idag också men istället har större delen av dagen tillbringats i soffan med en förkyld, emellanåt kruppliknande hostande, lillsork. kan bli en intressant natt det här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar