det finns

gånger det känns underbart (lätt) att springa och så finns det dom gångerna man tror man ska dö och bara vill sluta.. när man kommer i mål efter den sistnämnda rundan och kollar på klockan är man inte bara glad att man inte gav upp utan att det gick fort. eller kanske inte alla gånger men ibland åtminstone och idag var det så; 5.05-tempo!!

tackar min kära mor för dom två glas vatten jag intog på Hornsgatan innan passet, och måste försöka komma på en lösning med att ha med mig vätska på passet. morgonens soffmys med Liam gjorde nog att benen var extra utvilade ❤