för första gången

i sitt nästan tvååriga liv har lillfisen somnat om i sin egen säng när han vaknade mitt i natten!! inte för att det är något han gör jätte ofta men när det har hänt är det bekvämast, för oss föräldrar, att bära över honom till vår säng.. men kroppen brukar inte tycka det är lika bekvämt efter ett tag.

men inatt skedde alltså ett genombrott, kanske för att jag hade energi till det (fast en kram, lite lugnande prat och 10minuter för mig på hans matta är inte särskilt krävande) eller för att liten håller på att bli stor?!

så nu känner jag mig laddad för en löprunda efter dagis, man vågar väl inte hoppas att det är lika "vindstilla" som under cykelfärden hem ifrån jobb igårkväll..